"Myten om sexarbetaren"

Här kommer insändaren Klara hade i Norra Skåne den 15 april om sexsäljare och prostitution. Norra Skåne publicerar inte insändarna på nätet men här kommer den.

Myten om sexarbetaren
I "initierat under rubriken "Var är de prostituerade i debatten?" den 10 april 2011 efterlyser Martina Jarminder just det som rubriken antyder, nämligen den prostituerades röst i debatten kring huruvida "den prostituerade bör ses som offer i allmänhet och brottsoffer i synnerhet. Jarminder skriver vidare att "det är intressant sexsäljaren beskrivs som en vara och inte en person som säljer en tjänst" och undrar om de prostituerade ser "sig själva som en vara eller som entreprenörer".

Det tynger mitt hjärta att läsa att Jarminder tillhör gruppen som fallit för berättelsen om sexarbetaren. Denna berättelse handlar om en "stark och modern affärskvinna" som inte säljer sig själv, utan sex, som en tjänst. Problemet med berättelsen om sexarbetaren är att det i denna inte framgår hur denna "starka och moderna affärskvinna" avskiljer sexet från sig själv och gör den till en tjänst som hon säljer.

Till skillnad från andra "entreprenörer", som säljer en vara, går inte sex att överlämna. Prostitution kräver alltså en åtskillnad mellan jaget och sexet, medvetandet och kroppen, för att sexet istället för den prostituerade ska bli en vara.

Som Schyman med flera tar upp i sin debattartikel på SvD Brännpunkt den 9 april 2011 leder många prostituerade av samma typ av posttraumatiskt stress som krigsveteraner och flyktingar som upplevt tortyr. För de prostituerade beror denna posttraumatiska stress på den tudelning som måste göras mellan medvetandet och kroppen för att göra sexet till en vara. Detta kan man läsa om i boken "Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress" av Melissa Farley (red.), i vilken man också kan läsa resultatet av en undersökning gjord i Kanada, Colombia, Tyskland, Mexiko, Sydafrika, Thailand, Turkiet, USA och Zambia bland 854 prostituerade. Av dessa uppgav 89 procent att de ville lämna prostitutionen och skulle göra det om de kunde, vilket Schyman med flera också tar upp i debattartikeln.

Vidare diskuterar Jarminder synen på prostituerade som offer. Hon skriver att denna syn innebär att den prostituerade "inte bedöms kunna fatta egna beslut". Att "falla offer för" betyder att "bli byte för" eller "drabbas av", alltså är det omständigheterna som går någon till offer och inte dennes eventuella oförmåga att fatta egna beslut. Således känns det ganska rimligt att en prostituerad är ett offer, liksom någon som blir våldtagen eller rånad. Offer är inte lika med objekt.

Slutligen skulle jag vilja rekommendera Martina Jarminder att läsa Kajsa Ekis Ekmans bok "Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan" som diskuterar det som Jarminder kallar för "avpersonifierad statistik" samt Petra Östergrens forskning. Men framförallt visar Ekman den myt som berättelsen om sexarbetaren egentligen är.

Klara Holmberg

/Jonathan